Skön musik på morgonkvisten.
MePhi - Morgan
Jag saknar dig, mamma.
I så gott som alla böcker vi läser i skolan, om identitetsskapande och socialisation, så finns mamman med som en stor, stark och viktig roll i ett barns uppväxt, hälsa och identitetsskapande. Pappa är viktig också, inte att förglömma! Men mammorna verkar ha den största rollen i ett barns liv. Och det kanske inte är så konstigt iom att vi kommer ur dem. Biologiskt sett är det mamman som har största ansvaret för avkomman. Det är en viktig roll, att vara mamma. Inte undra på att hon lämnar ett stort tomrum när hon en dag försvinner.
Jag har inte pratat om mamma så mycket här i bloggen den sista tiden. Mest för att jag inte orkat. Men det har inte blivit bra. Det är inte okej att hon inte längre finns. Jag tror inte att det någonsin kommer bli bra. Det som skulle krävas är att jag glömmer bort henne - helt. Och det kommer aldrig hända. Det kan bli bättre, men aldrig bra.
Jag önskar jag kunde få ur mig i riktigt klarspråk, så alla förstår, hur fruktansvärt mycket jag saknar min mamma. Men det finns inga ord. Det är bara tomt på ljud och bokstäver. Mitt språk räcker inte till. Men det finns en enorm mängd känslor istället, som inte riktigt kommer ut. Inget av vad jag känner kommer ut. Jag säger ofta till Tobbe att jag saknar mamma. Men sen tar det liksom stopp. Och den frasen betyder ju ingenting i jämförelse av vad jag försöker säga. Jag förväntar mig inte att han ska säga några mirakulösa ord som gör allting bra igen. Jag förväntar mig ingenting. Ingenting av honom eller någon annan. Men det är frustrerande att ingen riktigt förstår. Samtidigt som det glädjer mig. För i samma ögonblick någon verkligen kan förstå hur det känns, så är de dömda till samma ihåliga känsla som jag bär på. För det innebär att även de har mist någon de älskar lika mycket. Och det vill jag inte. Saknad är som ett stort fängelse. Inte nog med att du är inlåst så känns det väldigt ensamt där. Även om andra sörjer att min mamma gått bort, så har ingen samma relation. Det var vår relation och den var unik, precis som vi.
Jag har inte pratat om mamma så mycket här i bloggen den sista tiden. Mest för att jag inte orkat. Men det har inte blivit bra. Det är inte okej att hon inte längre finns. Jag tror inte att det någonsin kommer bli bra. Det som skulle krävas är att jag glömmer bort henne - helt. Och det kommer aldrig hända. Det kan bli bättre, men aldrig bra.
Jag önskar jag kunde få ur mig i riktigt klarspråk, så alla förstår, hur fruktansvärt mycket jag saknar min mamma. Men det finns inga ord. Det är bara tomt på ljud och bokstäver. Mitt språk räcker inte till. Men det finns en enorm mängd känslor istället, som inte riktigt kommer ut. Inget av vad jag känner kommer ut. Jag säger ofta till Tobbe att jag saknar mamma. Men sen tar det liksom stopp. Och den frasen betyder ju ingenting i jämförelse av vad jag försöker säga. Jag förväntar mig inte att han ska säga några mirakulösa ord som gör allting bra igen. Jag förväntar mig ingenting. Ingenting av honom eller någon annan. Men det är frustrerande att ingen riktigt förstår. Samtidigt som det glädjer mig. För i samma ögonblick någon verkligen kan förstå hur det känns, så är de dömda till samma ihåliga känsla som jag bär på. För det innebär att även de har mist någon de älskar lika mycket. Och det vill jag inte. Saknad är som ett stort fängelse. Inte nog med att du är inlåst så känns det väldigt ensamt där. Även om andra sörjer att min mamma gått bort, så har ingen samma relation. Det var vår relation och den var unik, precis som vi.
Jag förlorade inte bara min mamma när hon gick bort, utan även min bästa vän och största trygghet. Min mamma och jag pratade om allt. Det har aldrig funnits nåt som jag inte kunnat säga till henne. Och vad vi pratade om stannade mellan oss. Hon höll hemligheter som ett kassaskåp. Det fanns mycket hon tog med sig till sin grav. Saker som bara hon och jag vet om. Jag saknar verkligen att prata med min mamma. Hon var alltid så positiv och trygg. Hon fick mig hela livet att känna att allt alltid löser sig.
- Gör så gott du kan, Annelie. Ingen kan begära mer av dig. Och jag vet att du alltid gör ditt bästa. Allt kommer bli bra, ska du se.
Min mamma är inte borta. Hon hälsar på mig varje natt och vi pratar om allt möjligt. Hon är så levande i mina drömmar och så glad. Det som är lite synd är att jag inte riktigt kommer ihåg vad hon säger, men jag bär med känslan från drömmarna hela dagen. Nätterna är inte längre förknippat med nåt hemskt. Numera är det då mamma hälsar på.
Tänk om det är så man kommunicerar med oss som är kvar här, genom våra drömmar? För hon har så mycket att säga varje natt. Det känns inte som att mamma inte existerar mer. Det känns som om hon är någon annanstans. Med att jag inte kan åka dit.
Säkert trehundra gånger om dagen tänker jag på min mamma. Värst är det på morgonen. Då vaknar jag ofta, efter att ha drömt om henne, och tror att hon finns kvar. Många gånger har jag varit på väg att ringa henne. Men inser efter några sekunder att hon inte finns där hemma. Hon finns ingenstans här. Ofta funderar jag på om det ska vara så här, för resten av mitt liv? Att jag ska bära på en sån tung saknad. Är det detta som är? Och vad är meningen med det?
Det känns som om livet är en enda lång sekund. Både kort men samtidigt som en lång korridor med massor av dörrar, som aldrig tar slut. Någonstans där inne befinner jag mig med en saknad så stor.
- Mamma, jag saknar dig så mycket. Kan du inte komma tillbaka?
- Gör så gott du kan, Annelie. Ingen kan begära mer av dig. Och jag vet att du alltid gör ditt bästa. Allt kommer bli bra, ska du se.
Min mamma är inte borta. Hon hälsar på mig varje natt och vi pratar om allt möjligt. Hon är så levande i mina drömmar och så glad. Det som är lite synd är att jag inte riktigt kommer ihåg vad hon säger, men jag bär med känslan från drömmarna hela dagen. Nätterna är inte längre förknippat med nåt hemskt. Numera är det då mamma hälsar på.
Tänk om det är så man kommunicerar med oss som är kvar här, genom våra drömmar? För hon har så mycket att säga varje natt. Det känns inte som att mamma inte existerar mer. Det känns som om hon är någon annanstans. Med att jag inte kan åka dit.
Säkert trehundra gånger om dagen tänker jag på min mamma. Värst är det på morgonen. Då vaknar jag ofta, efter att ha drömt om henne, och tror att hon finns kvar. Många gånger har jag varit på väg att ringa henne. Men inser efter några sekunder att hon inte finns där hemma. Hon finns ingenstans här. Ofta funderar jag på om det ska vara så här, för resten av mitt liv? Att jag ska bära på en sån tung saknad. Är det detta som är? Och vad är meningen med det?
Det känns som om livet är en enda lång sekund. Både kort men samtidigt som en lång korridor med massor av dörrar, som aldrig tar slut. Någonstans där inne befinner jag mig med en saknad så stor.
- Mamma, jag saknar dig så mycket. Kan du inte komma tillbaka?
Olivolja, Marie Antoinette och studier.
Idag är det studier på schemat. Sitter i köket med böcker, pennor i olika färger och massa papper och gör mina berömda mind-maps. Det är det bästa sättet för mig att summera, memorera och lära mig böckernas information på. Det går bra än så länge. Jag förstår och tycker det känns kul. Jag är inte alls stressad, detta löser sig.
I bakgrunden har jag musik från en av mina favoriter, jazzmusikern Vince Guaraldi och i håret har jag olivolja. Studier och hemma-spa på en och samma gång! Olivolja gör underverk för slitet hår. Jag har i det i håret en gång i veckan. Detta har jag gjort i flera år. Kanske är det en av orsakerna till att jag får så långt hår? Vill du testa, så kom ihåg att bara ha det i längderna och topparna - INTE hårbotten! Och det måste vara olivolja, annan matolja funkar inte.
I bakgrunden har jag musik från en av mina favoriter, jazzmusikern Vince Guaraldi och i håret har jag olivolja. Studier och hemma-spa på en och samma gång! Olivolja gör underverk för slitet hår. Jag har i det i håret en gång i veckan. Detta har jag gjort i flera år. Kanske är det en av orsakerna till att jag får så långt hår? Vill du testa, så kom ihåg att bara ha det i längderna och topparna - INTE hårbotten! Och det måste vara olivolja, annan matolja funkar inte.
Det är bra att plugga till jazzmusik för det finns oftast ingen text att nynna med till eller störas av när man plugga tjocka böcker. Helt tyst kan jag inte ha här hemma när jag pluggar - då blir jag störd. Här har ni smakprov på vad jag lyssnar på just nu
Vince Guaraldi - Greensleeves
I eftermiddag efter jag pluggat klart för idag blir det film! Det blir Marie Antoinette och även lite Sex and the city avsnitt när Carrie är i Paris - för att fira att vi snart ska åka iväg. Jag vill komma i rätt mood. Detta ska bli så kul!
Nu ska jag tillbaka till mina böcker. Hoppas ni har en fin dag! Tänker lite extra mycket på en vän jag har på FaceBook. Mina tankar går till dig och din pappa <3
Dj Majlo.
Our dogs' got swag!
Ett steg i taget.
Veckan som kommer nu bär med sig massor av saker. Paris kommer bli väldigt kul! Nästa lördag flyger vi iväg mot romantiken och kulturhistoria! Men först på torsdag ska jag ha seminarium i skolan tillsammans med min grupp. Och direkt efter det hämtar Tobbe upp mig och skjutsar mig till sjukhuset här i Skövde. Jag har fått en kallelse till att ta blodprov och gen-test till om jag har anlag för bröstcancer. Jag får inga svar samma dag, det måste skickas iväg och analyseras antingen i Göteborg eller (mer troligtvis) i Stockholm. Det kan ta tid innan jag vet nåt.
Detta är första steget till att försäkra mig om att jag inte blir sjuk och dör i cancer, så som mamma och min kusin gjort. Det är inte säkert att det är ärftlig cancer som de haft. Då innebär det att mamma blivit sjuk till största del pga sin livsstil. Och det är något jag kan påverka själv, hur jag lever och att jag inte göra samma misstag och går i hennes fotspår. Vilket jag inte gör heller, vi har helt olika livsstilar. Men gener och det biologiska rår jag inte på. Ivf inte lika enkelt.
Just nu känns allt detta nollställt. Jag vill inte låta fantasin skena iväg. Så därför är jag nog lite avtrubbad tills jag får några svar. Då kommer jag veta hur det ligger till och då kan jag även agera. Vi får se vad som blir, helt enkelt. Ett steg i taget...
Detta är första steget till att försäkra mig om att jag inte blir sjuk och dör i cancer, så som mamma och min kusin gjort. Det är inte säkert att det är ärftlig cancer som de haft. Då innebär det att mamma blivit sjuk till största del pga sin livsstil. Och det är något jag kan påverka själv, hur jag lever och att jag inte göra samma misstag och går i hennes fotspår. Vilket jag inte gör heller, vi har helt olika livsstilar. Men gener och det biologiska rår jag inte på. Ivf inte lika enkelt.
Just nu känns allt detta nollställt. Jag vill inte låta fantasin skena iväg. Så därför är jag nog lite avtrubbad tills jag får några svar. Då kommer jag veta hur det ligger till och då kan jag även agera. Vi får se vad som blir, helt enkelt. Ett steg i taget...
Chloe Eau de Parfum
Min absoluta favorit. Doftar himmelskt.
Kanske att den blir min i taxfreen nästa helg.
Hårfin fundering.
Jag läste en artikel igår i en gammal Elle-tidning om hår och hårvård. De intervjuade en hårstylist och han gav några riktigt bra synpunkter. Först sa han att det är bättre att vi ser bra ut i håret än fokuserar oss blinda på ett friskt hår. Han menade på att människor mår bättre när de känner sig snygga. Innebär det att ens hår får stå ut med lite slitasch för att man ska trivas med sin look, så är det väl värt det. Istället för att gå runt med siktet inställt på ett friskt hår som känns tråkigt. Mycket sant tyckte jag.
Hans andra poäng var att självklart ska man ändå försöka att jobba sig mot ett hår som både är snyggt och friskt. Detta gör man enklast genom att försöka hålla sig så nära den naturliga textur och färg som biologin gett oss. Det är ju också sant! Det fick mig att fundera kring hur mitt hår egentligen är. Det är mörkblont och det har självfall och lite lockar här och var, och så växer det som ogräs. Jag har inga problem att få långt hår, speciellt inte om jag inte färgar det och sliter allt för mycket med hårtorken och plattången. En kändis som verkar ha samma hårsvall och hårtyp som mig är damen ovan; Mary-Kate Olsen. Vi har snarlik hårfärg och precis så där trassel-hippie-lockigt blir mitt hår med, av sig själv.
När jag tänkte närmre på det, så är det ju väldigt fint. Och ju längre och mer naturligt mitt hår blir, dess då finare kommer jag bli i håret. Visst att jag kan lägga i väldigt tunna och små highlights för att piffa till det, men det kommer inte slita nämnvärt på håret längre fram. Just nu är håret ofta risigt och skrutt, även om det kanske inte ser ut att vara det. Men som han sa; vad spelar det för roll? Det ser ju snyggt ut.
Jag ska stå ut! Jag ska få tillbaka min hårfärg och det ska växa fritt och långt igen. Till slut blir det som jag vill ha det.
Hans andra poäng var att självklart ska man ändå försöka att jobba sig mot ett hår som både är snyggt och friskt. Detta gör man enklast genom att försöka hålla sig så nära den naturliga textur och färg som biologin gett oss. Det är ju också sant! Det fick mig att fundera kring hur mitt hår egentligen är. Det är mörkblont och det har självfall och lite lockar här och var, och så växer det som ogräs. Jag har inga problem att få långt hår, speciellt inte om jag inte färgar det och sliter allt för mycket med hårtorken och plattången. En kändis som verkar ha samma hårsvall och hårtyp som mig är damen ovan; Mary-Kate Olsen. Vi har snarlik hårfärg och precis så där trassel-hippie-lockigt blir mitt hår med, av sig själv.
När jag tänkte närmre på det, så är det ju väldigt fint. Och ju längre och mer naturligt mitt hår blir, dess då finare kommer jag bli i håret. Visst att jag kan lägga i väldigt tunna och små highlights för att piffa till det, men det kommer inte slita nämnvärt på håret längre fram. Just nu är håret ofta risigt och skrutt, även om det kanske inte ser ut att vara det. Men som han sa; vad spelar det för roll? Det ser ju snyggt ut.
Jag ska stå ut! Jag ska få tillbaka min hårfärg och det ska växa fritt och långt igen. Till slut blir det som jag vill ha det.
En skön stad och en retur.
Det var magiskt att gå runt på Göteborgs gator igår. Jag känner mig finast och mest lycklig i min stad. Hela vistelsen i Göteborg igår gick jag själv och strosade runt. Bara njöt av känslan och dess affärer. Jag kände mig hemma! Det är en skön känsla. Jag känner mig hemma här i vår lägenhet i Skövde, men inte utanför i småstaden. Jag hoppas på att kunna återvända och bosätta mig i Göteborg i framtiden. Vem vet, min dröm om att få bo i Vasastan klanske går i uppfyllelse? Om både jag och Tobbe har bra jobb i framtiden så kan vi ju ha råd med en större och dyrare lägenhet.
Det blev inte så mycket köpt igår men det gör ingenting. Jag köper sällan om det inte känns helt rätt. Jag tycker inte det finns någon poäng i att bara ha och sen inte använda det man köpt. Jag vet att vissa gör så, det gör inte jag. Saker ska falla mig i smaken, vilket är en tuff nöt, för jag har alltid haft lite egen stil och smak. Och sen måste det sitta perfekt, vilket inte heller är så lätt. Men till slut brukar jag lyckas hitta vad jag vill ha. Dock inte igår. Jag letade efter en marinblå tunnkofta att ha över ett linne, men hela stan var slutsåldt på marinblått. Men men... Det blev ändå två linnen till Tobbe och lite smink till mig.
Det blev inte så mycket köpt igår men det gör ingenting. Jag köper sällan om det inte känns helt rätt. Jag tycker inte det finns någon poäng i att bara ha och sen inte använda det man köpt. Jag vet att vissa gör så, det gör inte jag. Saker ska falla mig i smaken, vilket är en tuff nöt, för jag har alltid haft lite egen stil och smak. Och sen måste det sitta perfekt, vilket inte heller är så lätt. Men till slut brukar jag lyckas hitta vad jag vill ha. Dock inte igår. Jag letade efter en marinblå tunnkofta att ha över ett linne, men hela stan var slutsåldt på marinblått. Men men... Det blev ändå två linnen till Tobbe och lite smink till mig.
H&M:s foundation är inget vidare att använda bara för sig, men när man vill ljusa upp en lite för mörk foundation av ett bra märke så funkar den perfekt! Billig och bra. Eyelinern och lösögonfransarna är väldigt bra tycker jag. Tobbe blev jätteglad och nöjd över sina linnen. Han visste inte om att jag köpt honom dem förens vi kom hem. De passade perfekt. Kul! Men Tobbe passar å andra sidan i allt - jämt. Allt klär en skönhet hehe!
Tobbes jobbmöte gick bra, men erbjudandet han fick var inte vad han förväntat sig. Företaget han jobbade åt i Oslo vill att han ska starta upp en verksamhet i Göteborg. Vad verksamheten kommer vara till att börja med är ännu oklart men förhoppningen är att det ska bli detsamma som finns och fungerar bra i grannlandet. Men det kan ta lite tid, om det ens går vägen, för de vill att han sköter allt själv till att börja med. Tobbe hade helst sett att det var både han och en vän (som redan jobbar åt företaget i Oslo) som skulle arbeta tillsammans för att få igång det hela. Men det verkade inte vara chefernas idé och intresse. De menade på att i början kommer det inte finnas tillräckligt för två personer att arbeta med. Sen när/om det rullar igång lite mer så kan det bli två eller fler som jobbar här i Sverige åt dem i Norge. Tobbe var ivf nyfiken. Vi får se vart det bär hän. Det känns kul! Tobbe fick även erbjudande om jobb här i Skövde igår också - allt på samma gång! Knepigt att det alltid är så. Mer om detta när vi båda vet mer.
Tobbes jobbmöte gick bra, men erbjudandet han fick var inte vad han förväntat sig. Företaget han jobbade åt i Oslo vill att han ska starta upp en verksamhet i Göteborg. Vad verksamheten kommer vara till att börja med är ännu oklart men förhoppningen är att det ska bli detsamma som finns och fungerar bra i grannlandet. Men det kan ta lite tid, om det ens går vägen, för de vill att han sköter allt själv till att börja med. Tobbe hade helst sett att det var både han och en vän (som redan jobbar åt företaget i Oslo) som skulle arbeta tillsammans för att få igång det hela. Men det verkade inte vara chefernas idé och intresse. De menade på att i början kommer det inte finnas tillräckligt för två personer att arbeta med. Sen när/om det rullar igång lite mer så kan det bli två eller fler som jobbar här i Sverige åt dem i Norge. Tobbe var ivf nyfiken. Vi får se vart det bär hän. Det känns kul! Tobbe fick även erbjudande om jobb här i Skövde igår också - allt på samma gång! Knepigt att det alltid är så. Mer om detta när vi båda vet mer.
Sen fick jag min tröja igår från Halens. Den åker direkt tillbaka. Såg inte alls lika fin ut på som den gjorde i katalogen och på nätet. Beställde en i strl 36/38 och den var för stor. Ofta att jag har strl 34?! Näe, den var inte som jag förväntat mig. Tråkigt!
De har en minimumgräns på 200 kr när man beställer och iom att tröjan kostade 179 kr så blev jag tvungen att beställa en hudlotion med för att komma upp över 200 kr sammanlagt. Den var redan bruten/öppnad igår när jag öppnade paketet. Den vill jag inte heller ha. Skickade mail till dem och frågade hur jag skulle göra för att göra en retur och sa som det var att lotionen redan var öppen. Får se vad de säger. Hoppas det inte blir krångel nu att skicka tillbaka.
De har en minimumgräns på 200 kr när man beställer och iom att tröjan kostade 179 kr så blev jag tvungen att beställa en hudlotion med för att komma upp över 200 kr sammanlagt. Den var redan bruten/öppnad igår när jag öppnade paketet. Den vill jag inte heller ha. Skickade mail till dem och frågade hur jag skulle göra för att göra en retur och sa som det var att lotionen redan var öppen. Får se vad de säger. Hoppas det inte blir krångel nu att skicka tillbaka.
. . . . . .
Idag skiner solen, så snart ska vi gå ut med Majlo i skogen på långpromenad. Senare blir det mer plugg om gruppsykologi. Det är kul! Känns skönt med en vettig och intressant kurs. Ha en skön dag, vänner!
Mot favoritstaden.
"Man saknar inte kon, förens båset är tomt"
Ungefär så känns det. Jag trivs bra här i Skövde men längtar väldigt mycket tillbaka till Göteborg. Det är liksom känslan och atmosfären av stan, dess själ, som fattas här i småstaden Skövde. Jag saknar Göteborgs gator, butiker, cafén, folket, dialekten, andan av positivitet, mångfalden av kultur och folket!
Jag vet att jag sagt att jag vill bo i ett stort gammalt hus och de ligger ju gärna lite ute i skogen eller i mindre samhällen - inte i Göteborg med andra ord. Jag vill gärna bo i ett sånt där fint kråkslott från 1910-talet. Men jag känner mer och mer att jag vill bo i min kära gamla storstad. Undrar hur jag ska lösa detta? Det finns ju hus i Göteborg, men de är en smula dyra. Jag får helt enkelt se till att skaffa mig ett riktigt välbetalt arbete!
Ja ja, hur som helst... Den planen är ännu inte aktuell. Vad som är aktuellt är att jag ska få åka och hälsa på favoritstaden idag! Tobbe har ett jobb-möte där och då passar ju givetvis jag på att åka med! Gud vad mysig och kul det ska bli. Undrar (hoppas inte) de är lika mycket snö där som här.
Nu måste jag skynda mig och göra mig iordning.
Ha en fin torsdag, kära vänner!
Carrie's fur coat.
Jag vill verkligen har en sån päls som Carrie har, FAST en fuskpäls - givetvis! Jag har länge velat ha en, men hört att jag ser så rysk ut i päls. Rysk, enligt mig, är inget smickrande. (Hoppas ingen tog illa vid sig nu av min stereotyp, sorry!) Men jag har nu bestämt mig för att skit blanka f*n i om folk tycker jag ser rysk ut eller ej. Jag ska ha en fuskpäls and that's that.
Det vore skönt med en riktigt tjock (och snygg) kappa nu när snön verkar ha kommit för att stanna. Min gröna jacka som jag haft i ca 4 år börjar gå på sin sista vers, men den funkar än för att gå ute i skog och mark med Majlo. Men så mycket till snygghet är den inte längre; hål i båda fickorna och spruckna sömmar längst upp på ärmarna och bak vid axlarna. Jag har en gammal favorit i repris som är min oranga kappa som jag älskar, men den är lite för kall. Den funkar bättre på hösten och våren.
Jag får hålla utkik efter en fuskpäls på tradera eller Ebay. Där kan man hitta bra fynd!
Nytt till våren.
Det blir en del blogginlägg med kläder, när man är oändligt sugen på att shoppa! Hoppas ni står ut. Se det så här; du kanske får lite bra tips? Hehe! Jag har letat efter snygga och framför allt billiga plagg. Tycker ni jag lyckats?
Jag har behov av att uppdatera min garderob, speciellt på koftor, för alla jag äger har hål i sig. Och det beror på att valptänder är vassa och att det kliar i munnen på Majlo när han tappar och får nya tänder. Då är det mysigt och skönt att bita i mig och mina armar/ärmar, tycker han. Mindre kul när alla kläder får små hål i sig...
Här är lite fina stickade plagg jag ska lägga till på min önskelista. Den som väntar på nåt gott... Nästa "löning" är det jag som ska shoppa loss lite nytt inför våren! Några av dessa kommer hamna i min ägo.
179 kr Laredoute.se
. . . .
. . . .
149 kr Laredoute.se
. . . .
. . . .
199 kr Laredoute.se
. . . .
179 kr Halens.se
. . . .
179 kr Halens.se
Fönstershopping hos Nelly
Plagg och accesoarer jag mer än gärna hade köpt!
Allt kommer från Nelly.com
Heta drömmar.
Jag älskar värme och sol. För mig får somrarna gärna vara heta! Det är aldrig jag som klagar på att det är för varmt på sommaren - ALDRIG! Jag njuter för fulla muggar. Sommaren är optimal när det är minst 30 grader varmt. "Some like it hot!" som Marilyn Monroe sjöng i filmen med samma titel.
Det finns speciellt ett språk som jag gärna hade velat kunna och det är spanska. Hade jag kunnat spanska så finns det stor chans att jag faktiskt hade tagit mitt pick och pack för att bosätta mig i något varmt spansk talande land. Där hade jag livnärt mig på att äga och driva ett bed and breakfast. Jag vet inte hur många gånger jag tjatat om detta till Tobbe. I mitt huvud är detta, för mig, bilden av ett perfekt och harmoniskt liv. Sol, värme, härliga lokala råvaror att laga mat med, havet runt hörnet, ingen stress (Manjana manjana!) och förhoppningsvis ett inre lugn.
Jag är född på fel kontinent. Jag har köldallergi och blir lätt nedstämd och deprimerad på vintern. Man kanske kan likna mig vid en blomma; som inte tål kyla och som återföda varje vår, blomstrar på sommaren och dras till solen. Jag har ju till och med en hyllning till solen som jag kommer bära med mig tills den dag jag inte längre finns. Det är kärlek det.
Det finns speciellt ett språk som jag gärna hade velat kunna och det är spanska. Hade jag kunnat spanska så finns det stor chans att jag faktiskt hade tagit mitt pick och pack för att bosätta mig i något varmt spansk talande land. Där hade jag livnärt mig på att äga och driva ett bed and breakfast. Jag vet inte hur många gånger jag tjatat om detta till Tobbe. I mitt huvud är detta, för mig, bilden av ett perfekt och harmoniskt liv. Sol, värme, härliga lokala råvaror att laga mat med, havet runt hörnet, ingen stress (Manjana manjana!) och förhoppningsvis ett inre lugn.
Jag är född på fel kontinent. Jag har köldallergi och blir lätt nedstämd och deprimerad på vintern. Man kanske kan likna mig vid en blomma; som inte tål kyla och som återföda varje vår, blomstrar på sommaren och dras till solen. Jag har ju till och med en hyllning till solen som jag kommer bära med mig tills den dag jag inte längre finns. Det är kärlek det.
Grattis!
Idag blir vår bäbis 5 månader!
Hurra, hurra hurra!
Hurra, hurra hurra!
Frukost.
Det smakar lika gott som det ser ut. Sen blir det lite plugg och kanske en film. Planeringen för idag är lite luddig och väldigt öppen för förslag. Skön måndag! I love mondays!
