Min blogg har varit död ett tag nu. Men jag är inte död. Jag har lämnat dödens rike. Majlo jagar bort mycket mörker. Tänk att en sån liten varelse kan ta upp en sån stor plats inom en. Fantastiskt! Det går bättre och bättre här hemma. Han börjar sakta förstå att det är ute man ska kissa och att det inte är någon idé att tjura på promenaderna - för vi kommer inte in snabbare för det.




Jag kan inte börja att beskriva hur tråkigt och ointressant jag finner mina studier just nu. Den ena traggliga kursen efter den andra. Man ska inte klaga, jag vet... Många hade lätt bytt plats med mig. Men det känns som slöseri med tid och energi när jag inte lägger det på kunskap jag har nytta av. Jag vill lära mig saker som jag kan använda mig av för att hjälpa andra IRL. Inte läsa om hur man forskar. Jag vill inte forska. Jag vill läsa forskning och använda mig av den frukt det bär med sig. Inte leta svaren själv.

Efter jul kommer det intressanta saker, tror och hoppas jag! Kommer bla ha en kurs om gruppsykologi och en kurs om hur det är att vara tonårstjej i den tid vi lever nu. Dessa kunskaperna kommer jag dra nytta av. Så jag fokuserar framåt och försöker bara flyta med.





Jag mår väldigt mycket bättre, ska ni veta. Men det var konstigt att fylla år i tisdags utan mamma. Hon ringde aldrig och sjöng som hon brukar. Och nu till helgen kommer hon inte hit med alla de andra. Det känns tomt.
Men det ska bli väldigt kul att träffa pappa, Roger, Billy och min moster Inga-Lill! Pappa har sett hur det har blivit här, men inte de andra. Och ingen av dem har sett Majlo.

Jag är numera 27 år och igår firade Tobbe och jag tvåårsdag. Jag är så glad att jag funnit honom. Att jag tog ledig från jobbet och reste upp till Gävleborgslän för att hälsa på honom. Det tog 12 timmar att komma fram. Först åkte jag buss från Göteborg till Stockholm och sen tåg från Stockholm till Hudiksvall. Jag fick lite smått panik inombords på tåget upp när jag insåg att det var fel på min biljett, den var bokade till dagen där på. Men det gick bra ändå, sa konduktören när jag berättade hur det låg till.
Det snöade och var helt becksvart ute när jag kom fram sent på kvällen. När jag steg av kändes det som jag kommit till ett sagoland, lite som i "Skymningssagor" fast med snö. Jag upplevde Hudiksvall som en liten värld inuti en snöglob som någon skakat om ordentligt - för det singlade ner stora flingor från himmlen. Och där på perongen stod Tobias och vinkade åt mig. Redan då visste jag att det var han var den rätta för mig.


Bloggandet blir lite lidande när det händer mycket på en och samma gång; hundägare, födelsedag och tvåårsdag på mindre än en vecka. Fast det är som vanligt i mitt liv - det är allt eller inget, svart eller vitt. Jag har hela livet haft svårt för gråzonerna, jag hittar dem inte. Mamma sa att jag är en passionerad själ. Livlig, känslig och vet vad jag vill. Det stämmer bra. Så här i efterhand inser man att mycket hon sa stämmer. Hon såg det många inte såg.

Det rullar på här i väldig fart! Livet har fått strikt rutin nu sen Majlo flyttat in och det känns väldigt skönt, samtidigt som det är ovant. Han är fantastisk och har fått liv i mig igen. Jag börjar mer och mer likna mitt gamla jag. Och Tobbe njuter för fulla drag av att ha en valp igen, som ni kan se här nedan.





Det är mest sova, äta, leka, gå-i-koppel-träning och "potträning" som står på schemat. Värst är faktiskt att få honom att vilja gå ute. Majlo har ett lite bångstyrugt humör - precis som bloggerskan själv. Han vill bara in när vi är ute och jag vill bara gå på promenader (när vi ändå är ute). Så det är lite av en kamp i vem som ska vinna över vart vi ska gå varje gång. Hittills har Majlo inte vunnit, men det är tids-, energi- och tålamodskrävande för oss båda. Men det ska gå! Det är bra tålamodsövning för mig. Jag försöker andas djupt när han är lika envis som en gammal get - haha! Snart vill han bara vara ute och leka och inte bara bli buren på och gå in hela tiden.


Ha en trevlig fredag den 13e!
Jag ser det som en turdag, gör ni det med?

 

Jag blir så jävla förbannad! Faktiskt. Det är likadant varje gång jag letar efter en bikini på nätet. Internet erbjuder fler varianter av badkläder än vad man kan hitta i ett köpcentrum. Och många gånger är både baddräkter och bikinis billigare att skicka efter från USA än vad det är att köpa dem i butikerna som ligger nära (och då räknar jag in frakten i priset!).

Men det som stör mig är att ALLA som står modell för badmode tycks ha bröstinlägg. Det är inget fel, enligt mig, att de som vill operera in inlägg gör det - fine by me. Jag har inga invändningar och jag kan tycka att många som har det har en väldigt fin byst. MEN alla som vill bada och ha på sig badkläder har inte inlägg! Måste då alla som visar upp kläderna ha det?!! Det kommer ju inte sitta på samma sätt för oss utan inlägg som för de tjejer med. Jag tycker det är så missvisande marknadsföring.

Det finns så klart modeller utan inlägg, men de har ju knappt några bröst. Tjejer med små bröst har inte detta bekymmret, de kan ha vilken överdel som helst - bara den inte är för stor runt om. Vilken lycka de har, tänker jag allt för ofta när jag ska shoppa badkläder och underkläder.
Stora bröst i all ära, men kan inte en tjej med normala bröst stå modell? Så vi med "naturliga tillgångar" kan se på ett ungefär hur vi själva skulle se ut i bikiniöverdelen?

Dagen resulterade i att jag fick en för tidigt födelsedagspresent - min Majlo! Visst är min älskling underbar som köper mig en valp i present?! Tobbe tyckte jag behövde något positivt och något som symboliserade liv att tänka på, istället för allt jobbigt som hänt. Det raderar inget, men det gör att jag kan försöka röra mig framåt och inte leva i det förflutna och i sorgen lika mycket.

Majlo är 8 veckor gammal, med andra ord helt rykande färsk! Han är hälften amerikansk bulldog och hälften boxer. Och kommer bli en lagom stor och perfekt promenad-kompis när han vuxit till sig. Visst är han söt?!

Jag har för första gången i mitt liv en egen hund och han är alldeles alldeles... UNDERBAR!

Ikväll blir det mys i soffan för att fira att min tenta är klar och för att Tobbes första musikkurs är avklarad. Det kommer bjudas på räkor, aioli och ajarvsbröd - mums!

Jag har verkligen arbetat hårt och länge även idag på min essä. För att vara specifik så höll jag på i 6 timmar med väldigt god koncentration - och bra blir det! (Tror hoppas jag...) Jag är ivf imponerad av mig själv!

Och som lovat ska jag nu belöna mig själv. Det blev det på bilderna ovan: hudvårdsprodukter från märket Dermanord. Det är ett ekologiskt sevenskt tillverkad hudvårdsserie - utan massa tillsattser och annat kraffs i. Jag har inte testat det innan, men det ska bli ett sant möje efter alla goda vitsord jag läst om märket ikväll.

Är du nyfiken kan du läsa här om produkterna och även beställa dem här. Priserna är väldigt överenskomliga och sortimentet är för både kvinnor, män och barn.




Nu är jag verkligen trött. Ska strax i säng och sen upp tidigt imorn för slutspruten av essän. Jag lovar att berätta mer imorn om förloppet. Ni som vill läsa det färdiga resultatet är hjärtligt välkomna - känns bara kul att andra är intresserade!

Gónatt och sov gott!

Det fungerade bra att tvinga sig själv igår. Hoppas det går lika smidigt idag med. Det är ett bra ämne jag valt som jag kan jobba vidare på nästa år och kanske även använda mig av i min C-uppsats. Det är många som varit nyfikna på vad essän handlar om och det är svårt att bara beskriva i några få ord, så jag tänkte att jag kan bjuda på min inledning och de frågeställningar jag intresserar mig för.

Jag har inte så mycket svar... Det är som det brukar vara inom socialpsykologin; "det beror på" tänker alla socialpsykologer inom de flesta ämnena som berör oss människor. Det finns inga rätt och fel, bara uppfattningar och åsikter. Min åsikt är att vi har ett val. Men att det krävs energi och engagemang för att förändra och bygga vår identitet så som vi vill ha den. Dock så är det många som bara flyter med och ta vad som kommer deras väg.

Nu ska jag bara få ihop den andra delen. Jag ska banne mig fixa det här! Jag märkte igår när jag satt och slog upp i alla böckerna och skrev att jag kan det här. Jag KAN det! Jag fattar vad det går ut på, jag kan förklara de olika momenten och teorierna ur böckerna, ivf på de stora frågorna inom identitet. Det var ett glatt ögonblick att inse att man fattar. Det svåra är bara att formulera sig och få till det så man får fram sin poäng.





Tack alla snälla för ert stöd och fina ord!
Det känns underbart skönt att ha er bakom mig.
Det känns lättare då. Tack tack tack!

Frank Sinatra - I get a kick out of you

 

 

P.s. Jag är inte frisk från min influensa än.
Jag bara ignorerar det faktum att jag är sjuk.
Kanske influensan tröttnar och ger sig av om
den inte får någon som helst uppmärksamhet?

 

Jag ringde nyss till sjukvårdsrådgivningen för att jag ville höra med dem om det möjligtvis är svininfluensan jag åkt på. Jag har Googlat både igår och i morse efter symptomer, men hittar inget vettigt på egen hand. All info är så motsägelsefull. Det jag främst var nyfiken på var om man kan ha influensan utan att konstant ha hög feber? Jag äger ingen termometer men jag anser att jag måste ha haft feber över 38 grader i lördags och söndags med tanke på hur mycket jag frös, svettades och kände mig varm om vart annat. Men nu har jag ingen feber, dock emellan åt förhöjd temp.

 

Ringer upp 1177, väntar i kö...

- Var god dröj kvar, vi arbetar så fort vi kan, du har kvar din plats i kön...

 

Efter några minuter kommer jag fram till en tant och det är samma visa som alltid när man ringer dit eller till en vårdcentral – man får knappt en syl i vädret!! Tanten bara pratar på och öser info över mig, knappt utan att  ha frågat vad det är som JAG upplever är fel eller vad jag har för symptom. Det jag fick fram var att jag har sån nackvärk... Så börjar hon fråga mig om jag kan börja huvudet framåt, vilket jag svarar att jag kan och då fortsätter hon med: det var ju tur annars kunde det varit hjärnhinneinflammation bla bla bla... Hon konstaterar att jag inte har hjärnhinneinflammation men fortsätter i säkert två minuter att prata om det tillstånde hon själv konstaterat att jag INTE har. Det känns ju inte särskilt givande att ringa dit och få massa info om saker jag inte har. Och knappt få fram vad det ÄR man lider av.

 

Till slut får jag avbryta henne och fortsätta med symptomer jag faktiskt har i mitt aktuella tillstånd. Troligtvis har jag svininfluensan, men ingen vet med säkerhet, det krävs blodprov. Man kan ha svininfluensan utan feber – dock är det ovanligt. Men enligt henne lät det som att detta mycket väl kunde vara det. Hon sa att jag med gott samvete skulle ligga till sängs och göra minsta möjliga.

 

Jag blir så less när man ringer till sånna här vårdställen för man är sjuk. Man måste liksom hävda sig och försöka fäktas fram till tals för att få sagt allt man ville. Det vore ju så mycket bättre om de som svarade började samtalet med att fråga

- Vad har du för symptomer?

 

Var på man fick svara och berätta alla, innan människan i luren sätter igång och informerar. Ibland låter det som om dom inte vill veta av en och knappt tror på vad man säger. Hur ska de kunna ge bra rådgivning om de inte ens vill lyssna på vad som är fel?

 

Oavsett om det är svininfluensan eller vanlig influensa jag åkt på, så kommer det, enligt sköterskan dröja ett tag till innan jag blir frisk. Det är alltså bara att vänta på att bli frisk. Hmm... så var det ju detta med tålamod... Tror ni man kan köpa tålamod på burk nånstans? Jag har en klar brist på den varan.

Det är bara två månader kvar till jul nu. Mina för tidiga julkänslor håller i sig än. Jag är förkyld och totalt uttråkad, vilket inte gör saken bättre för att dämpa dessa två månaders för tidiga känslor! När jag är sjuk blir jag alltid rastlös och längtar till att få laga mat och baka i massor! Nu ikväll vill jag baka julgodis! Men det är ingen idé än... Istället har jag ägnat mig åt att leta upp nya roliga recept på julgodis som jag kan sätta igång med när det blir lite mer aktuellt.

Jag har letat upp gamla filmer och tv-program som jag alltid såg på som liten vid jul. Jag ska försöka göra mig en egen julkalender, där jag ska se på en nostalgisk julinspirerad sak varje dag tillsammans med Tobbe. Vi ska börja från 1 dec och fram till juldagen. Kanske det kan bli en egen jultradition?

Det Tobbe tycker bäst om, förutom Kalle Anka, är Sunes Jul. Här har vi ett klipp som går i julbakets tecken:

Dessa programmen och en massa härliga julfilmer har jag fått tag på. Det ska bli väldigt mysigt att se på dessa saker ihop med Tobbe. Och stöka runt här hemma med pynt och bakning. Jag ser fram emot jul! Vi ska åka upp till Hudiksvall den 22 dec och stanna där i någon vecka.

Precis nån dag innan vi åker upp för att fira jul så ska vi iväg på något jag sett fram emot sen innan sommaren. Den 20e dec ska vi titta på Eddie Izzard live i Scandinavium/Göteborg! Han är min absoluta favorit stå-up-komiker! Jag dör av skratt när han uppträder. Han har precis min humor - härligt!

Jag har mycket att se fram emot nu. Det känns skönt!
Nu ska jag bara bli frisk. Det krävs tålamod. Och jag jobbar på tålamodet.